This is noncense.

This headache has got to seize.

Lyrica

 

 

 

This oughta be interesting…

The ”cake” or ”death” update.

You can fail and fail and fail and fail and fail… But when you don’t die you still sit around and try to reach three stars in another galaxy that only smart people has ever managed to get close to. It’s what you have to do when you are so scared of dying that you are forced to be a negative downer for your enviroment until somewhere, in another galaxy, something might gradually change. Wheather it is ”cake” or ”death” that is in store for you isn’t a question, just the alternatives.

I was going to buy a notebook yesterday. After an hour at Media Markt I had decided on ”The Chosen One”. They didn’t have it. ”Please come on a weekday and order it.”

Evil is a monster that holds you dear.

I don’t think that my life is hellish, but I fear that it is I who is becoming Satan. I see evil everywhere, during the day and during the night. The only place where I still behave as a human is at uni. Physics keep me mortal, but I don’t know for how long it will. Every day and night is spent with complete and utter horror. What used to distract me from being evil isn’t around anymore. No movies or books, nothing on the web or any program on TV, no human being. There’s nothing. I’m scared senceless about dying, but recently I’ve started to feel like I’m oblidged to not exist. It feels lika a type of calling. I feel 10 times more insane than people that I’ve heard of going insane, but I’ll never be insane enough for treatment until I really go permanently and recognisable insane. It bothers me a tad bit. I would like som treatment to prevent insanity, I don’t want to wait until I am insane to be able to get treatment.

Shock (1946)

Dr. Richard Cross (Vincent Price) & Elaine Jordan (Lynn Bari)

Alfred L. Werkers Shock (1946) lär inta ha tagit mer än 19 dagar att spela in. Vincent Price behöver dock inte mer tid än så för att sätta dit en imponerande rolltolkning som mer eller mindre förevigar karaktären ifråga. Dock så kan man likna Vincent Price i Shock med Jack Nicholson som huvudrollsinnehavare i en svensk småstads årliga högstadiepjäs. Trots att Vincent Price gör en fantastiskt minnesvärd prestation så räcker handling, manus och övriga karaktärer inte till. Tempot känns direkt segt för en 70-minutersfilm, så att se den här filmen en gång är mer än tillräckligt.

House on Haunted Hill (1959)

William Castle´s House on Haunted Hill

Det här är film när den är som bäst, trots att vissa som föddes efter 70-talet kan tycka att konceptet känns alltför bekant för att vara intressant.  Man kan lätt gå miste om en något oväntad upplevelse i form av oväntade ”vändningar” i historians koncept, för att inte tala om slutet (vilket vi inte heller ska göra).

Den underbara dialogen mellan karaktärerna Frederick Loren (Vincent Price) och Annabelle Loren (Carol Ohmart) precis i början av filmen, med slående repliker i var och varannan mening, utgör ett perfekt exempel på varför den här filmen lär överleva mig själv.